Växellåda
Ford C3 automatlåda
Den 5-växlade automatlådan skall jag alltså inte behålla, istället blir det en Ford C3 automatlåda, utan momentomvandlaren (convertern). Somliga kanske ställer sig lite frågande till växellåds-valet, ofta beror nog detta på att de flesta inte är så insatta i hur automatlådor fungerar, för somliga är automatlådor närmast som en svart låda som på något underligt sätt bara fungerar. Andra i min omgivning frågar sig om en växellåda överhuvudtaget behövs i en elbil.
När en biltillverkare konstruerar en elbil från grunden, då väljer de en motor som klarar sig utan växellåda. En växelströmsmotor med ett mycket brett varvtalsområde, alternativt hjulmotorer. Detta är dock ruskigt dyra saker. Jag har valt en likströmsmotor, närmast 1800-tals teknik, vid 500 ampere så ger den ett vridmoment på styvt 200Nm, ungefär som en V6:a och detta vrid har den konstant från noll till ungefär 4500 RPM, sedan dyker vridmomentet ganska tvärt. Varvtalet är alltså i närheten av vad en normal förbränningsmotor har. Utan växellåda skulle det bli som att starta på 4:ans växel med en V6:a, tämligen segt..
Varför då automatlåda istället för manuell? De flesta som elkonverterat bilar brukar använda en manuell låda, där de oftast bara använder tre växlar, 2:an, 3:an och fyran först i motorvägsfart. Jag har främst två anledningar till mitt val. Med en likströmsmotor så får jag inte någon motorbroms, men med automatlåda så känns det ändå ganska naturligt. De flesta som kört automatväxlat är van vid en tämligen svag motorbroms. Den andra anledningen handlar om automatlådans P-läge. Med manuell växellåda så brukar de flesta parkera i 1:ans växel, men med elmotor så rullar bilen gladeligen iväg... Att parkera med handbromsen på våra breddgrader, särskilt vår och höst med slask och temperaturer som skiftar mellan plus- och frysgrader, brukar förr eller senare resultera i en fastfrusen handbroms. Automatlådans parkeringsläge löser detta.
Någon kanske då undrar över energieffektiviteten med en "slirande" automatlåda. Ett påstående som grundas i just den delen av automatlådan som jag inte kommer att använda. Det enda som slirar i en automatlåda är momentomvandlaren. En elmotor behöver ingen momentomvandlare som slirar och höjer vridmomentet vid låg fart (i gynnsamma fall till mer än det dubbla), elmotorn ger fullt vridmoment redan från noll. Sådär 80% av värmen som en automatlåda utvecklar (energi åt kråkorna) kommer från convertern, resten av lådan består "bara" av en tämligen liten hydraulpump, ett ventilhus och två planetväxlar som är precis lika effektiva som kugghjulen i en manuell växellåda.
En bild på växellådan som efter tvätt och genomgång skall in i Forden.
Hur får man då ihop en elmotor med en automatlåda utan att använda convertern? Jo, man tillverkar en koppling som driver både växellådans ingående axel och lådans interna hydraulpump, men hoppar över statoraxeln, alltså den axel som inte roterar och bara håller fast statorn inuti convertern. En converter innehåller alla delar som behövs, förutom en bit stålrör.
Här en öpnnad converter, den halva som sitter mot växellådan.
I centrum sitter hylsan som driver lådans interna hydraulpump. Den behöver jag, fram med vinkelslipen.
Den lösskurna biten skall förlängas så mycket att den går över statoraxelns splines och sedan bultas ihop med navet som passar mot växellådans ingående axel.
Detta är baksidan av rotorn som sitter inuti convertern, där jag borrar ur nitarna som håller navet som passar växellådans ingående axel.
Förlängningen av hylsan som som växellådan tätar mot och driver hyd.pumpen måste givetvis göras med hjälp av en svarv. Sedan borras för att passa navet för den ingående axeln.
Här provmonterar jag kopplingen på lådan. Nästa steg är att anpassa elmotorns nav så att den kan bultas mot denna koppling. Det skall också tillverkas en adapterplatta mellan växellådans sprängkåpa och elmotorns bultcirkel.
Med convertern borta så blev växellådan 13kg lättare, därmed ett par kilo lättare än den manuella lådan.
Inga kommentarer