Givetvis fanns det lite rost
Bilen jag köpte var ett bra objekt. Med det menas att den är bra som utgångsmaterial, inte att den är redan skulle vara perfekt. Det mesta av den synliga rosten var redan fixad av tidigare ägare innan lack, men t ex. reservhjulsbaljan och den inre plåten under kofångaren var ruttna.
En bild på den rostiga reservhjulsbaljan.
Jag börjar alltså med det tråkigt nödvändiga, rostlagning. Men först, för att underlätta åtkomst osv., så passade jag på att såga upp hålet där den bakre batterilådan kommer att sitta.
Den lådan kommer att innehålla 24 batterier och väga ungefär lika mycket som den gamla bensintanken. Nedan följer en bild på den rostiga plåten under bakre kofångaren.
Urtaget där avgasröret tittat ut kommer givetvis också att tas bort. Elbilar behöver inga avgasrör..
Fann mitt objekt
Efter mycket sökande och ett visst annonserande så fann jag ett lämpligt objekt för mitt elbilsbygge. En Ford Granada 2000L (mk1), en 4-dörrars sedan av 1977 års modell. Bilen är i ett ganska bra skick, det mesta av rosten var fixat av tidigare ägare, framskärmar bytta, skärmkanter, sparklådor osv.. Bilen blev omlackad för ca. 3 år sedan. Men visst fanns det ändå en del rost, fattas annat, det är ju en veteranbil. Dessutom var en hel del saker i hjulupphängningen utbytt för bara några år sedan, nya gummibussningar, fjädrar och stötdämpare. Fick med en hel del resercdelar också, bla. 5st original Granada Ghia fälgar, skulle tro att jag kan sälja dem.
Vid första provkörningen av bilen hos säljaren så gick motorn lite illa, en tändkabel var skadad. Fixade den detaljen och den gick bättre. Det kändes att bilens hjulupphängning var renoverad, den låg riktigt fint på vägen. Jag köpte bilen och hade sedan 40 mil att köra hem. Den resan visade sig bli ett litet äventyr..
Lagom när jag skulle hem med bilen så öppnade sig himlens portar, snön vräkte ned. Trafiken på E4:an gick i 40 kmh. Bilar i diket, långtadare som stod parkerade där så var möjligt, olyckor, bärgningsbilar och polis som dirigerade trafiken omvägar. Jag hamnade mitt i norrlandskustens värsta snöoväder på 10 år. Nåja, ju längre norrut jag kom desto kallare blev det och snöovädret avtog. Jag kom hem mitt i natten under en stjärnklar himmel och 20 minusgrader.
Här följer de två första bilderna på objektet, tagna vid en bensinmack (sista tankningen) när min resa hem började.
Hemkörda av den mjuka sorten
När jag fått hem batterierna så började jag fundera över hur jag skall koppla ihop dem. Det finns att köpa färdiga solida kopparbleck, men jag tyckte de var onödigt dyra och dessutom gillar jag inte riktigt tanken på att koppla ihop dem så stumt. Det är en bil, saker rör på sig, vibrerar och förändras av temperatur, det orsakar mekaniska spänningar på batteripolerna. Jag ville ha något i stil med grov jordfläta med lödade ändar. Det finns att köpa sådana också, men priset.. kring 7€ styck! Jag behöver ju närmare 80 stycken, den notan skulle hamna på 5000kr. Nope, det blir till att göra själv.
Köpte 7m jordfläta från Elfa motsvarande 29mm² och 7m mjuk 35mm² startkabel från Olsson i Ellös. Till ändarna köpte jag 5 meter 15mm kopparrör. Summa: 2100kr. Visst, det är en del jobb att kapa upp allt och löda ihop delarna. Men det har varit ett jobb jag kunnat gjort lite då och då när jag inte haft något särskilt för mig.
En liten instruktion
Startkabeln kapar man med en kniv och en hammare, kanske onödigt att påpeka, använd ingen kniv du är rädd om. Att avisolera den grova gummikabeln gjorde jag med samma kniv i skruvstycket, låt kniven klyva kabelstumpen på längden. Jordflätan klipps med sax och rörstumparna kapas med en röravskärare. Varje kontakt blir ca. 7cm lång. Med hjälp av ett rör som förs in i jordflätan så för man in kabeltrådarna inuti flätan, sedan trär man en rörbit över varje ända och klämmer alltihop platt i skruvstycket. När detta är färdigt skall rörändarna lödas med gasolbrännare. För att inte "flätan" skall suga upp lödtennet så klämmer man den i skruvstycket, på detta vis hålls den biten kall så att den delen av flätan inte suger åt sig lödtenn och förblir mjuk. När detta är klart kan ändarna borras för batterianslutningarna. I mitt fall 8,3mm hål eftersom mina 100Ah batterier har 8mm skruvanslutning.
Dessa kontaktbleck, eller vad man nu skall kalla dem, blir ca 75mm² vid den mjuka delen och ändarna är 21mm breda och 5,5mm tjock. Dessa kontakter bör med god marginal kunna skyffla fram all "porjus" batterierna kommer att leverera. Alla 78 bleck som jag tillverkat har en total vikt av 3,2Kg. Skulle jag tillverkat dem alla i ett svep så hade det varit ett hästjobb, så jag förstår varför de kan ta 7 euro styck om man köper dem färdiga. Dock är inte de fabriksgjorda jag sett fullt lika grova som mina.
Batterier till min elbil
Under tiden jag letade efter ett lämpligt objekt att renovera och konvertera till elbil, så läste jag på en hel del, uppdaterad lite gamla kunskaper i elektronik osv.. Jag funderade mycket kring vilken motor jag skall köpa, vilka batterier och vilken motorkontroller.
Vad jag förstod så har de flesta lithiumbatterier vissa problem med kyla. De funkar visserligen nedåt minus 30 grader, men bör inte laddas i minusgrader. Men så upptäckte jag litium-yttrium-järnfosfat batterier (förkortas LYP), de kan laddas ända ned till 25 minusgrader. Visserligen har de lite sämre prestanda under normala förhållanden, men funkar bättre när det är kallt. Genom ett rent sammanträffande så dök det upp en annons på DIYelectriccar, en person ville sälja gamla men oanvända LYP-batterier, de var tillverkade 2011.
Kristaps Dambis som annonserade visade sig arbeta för en firma, DriveeO i Lettland som tillverkat ett par elektriska tävlingsbilar, en fyrhjulsdriven hybrid som de bla. kört Paris-Dakar med, och en annan banracing-bil som de kört backtävlingen Pikes peak i USA med. Kristaps sålde batterierna som privatperson till ett mycket bra pris. Jag beslöt mig för att slå till och köpa 80st 100A LYP batterier.
Vi gjorde upp affären som så att jag satte upp ett särskilt konto på min bank med den överneskomna summan, där banken spärrade kontot för uttag och väntade med utbetalning till jag godkänt leveransen. Min bank agerade således mellanhand på ett sätt som garanterade att Kristaps skulle få betalt, och för mig att inga pengar går iväg förrän batterierna levererades. Det här var något jag fick komma överens med mitt lokala bankkontor om.
Sisådär en vecka gick och en morgon stod det en långtradare utaför mitt hus på min lilla återvändsgata, en tradare med lettiska nummerplåtar. Jag förstod ju, men tänkte ändock: Har de kört med den där hela vägen till mig bara för att leverera mina batterier? Jag hade väntat mig en mindre svensk lastbil. Det visade sig att långtradarn innehöll tonvis med sån där fin baltisk björkplywood, som troligtvis skulle levereras till någon lokal brädgård.
Jag fick mina batterier och nu står de i garaget och väntar på att monteras i bilen jag skall bygga.
Jag skall bygga elbil!
Jag har alltså fått iden att el-konvertera en gammal bil. Det här är första postningen på ämnet, som troligen kommer att bli en lång serie bloggposter under byggets gång. Ett bygge som när detta skrivs redan har påbörjats.
Hur fick jag då denna befängda ide? Jag tror att jag delvis måste tacka/skylla på Martin som driver bloggen Full Mental Straightjacket, det var han som spred lite länkar kring det här med hemmabyggda elbilar. På den vägen hittade jag också forumet DIY Electric car som gav ytterligare inspiration och kanske framförallt kunskap, på det forumet samlas folk från hela världen som bygger elbilar, utbyter erfarenheter osv.. Tidigare förknippade jag, som de flesta andra andra, elbilar som någonting väldigt slött och tråkigt, bilar som knappt hänger med i trafiken och bara kommer några mil på en laddning, att de skulle fungera dåligt på vintern osv.. De åsikterna har jag fått revidera, grundligt.
Ända sedan jag köpte min första bil i mitten på 80-talet, en Volvo Amazon -68 som stod halft isärplockad med motorn på sidan om, så har jag haft ett intresse som gränsar till hotrodding. Trimma, renovera och bygga om gamla bilar. Under mina första yrkesverksamma år så var jag också lastbilsmekaniker, min tumme sitter alltså inte mitt i handen. Detta intresse har fått stå åt sidan under många år, familj, barn osv., men nu börjar jag finna tid till sånt här igen.
Mina första tankar om detta rörde sig kring att konvertera en första generationens Toyota Celica. Sökte flera månader efter ett lämpligt objekt, men antingen var de redan renoverade och väldigt dyra eller så var det rostvrak. Kanske tur att jag inte fann någon, när veckorna gick så började jag fundera närmare. Min sambo har haft en Celica i slutet på 80-talet, en rosthög vi inte ägde särskilt länge. Det är en väldigt liten bil, som visserligen var ganska kul att köra, faktiskt en riktig sportbil. Men det är just det, en gammal sportbil, med allt vad det innebär gällande åkkomfort. Vill jag verkligen köra omkring med något så obekvämt? Egentligen inte.
Fanns det då något annat lämpligt gammalt objekt, gärna så gammal att den klassas som veteranbil? Ungefär samtidigt som vi hade den där Celican för sådär 25 år sedan, så hade vi en Ford Granada av kombimodell, inköpt som laståsna. En mycket komfortabel bil på den tiden, som ändå låg väldigt bra på vägen. Så komfortabel att den är hyggligt bekväm även med dagens mått. Men det är ju en gammal gubb-bil, tråkig bortglömd osv.. Jag kom på andra tankar när jag såg den här bilden i ett tyskt foto-formum på en orange Granada. För sjutton! Det finns ju lite potential i de där nästan bortglömda gamla bilarna. En Granada får det bli.
Det var dock inte så lätt, bilmodellen är som sagt lite bortglömd, vilket å ena sidan innebär att de är tämligen billiga, men har å andra sidan blivit väldigt ovanliga. De flesta har rostat bort. Jag fann till slut ett bra objekt, mer om det i kommande postningar. Fortsättning följer...
« Previous page |
Displaying entries 61-65 of 65 |
